Lady Angel

Jag är en musikberoende, småbitchig, bokskrivande och kedjerökande tjej som har det så kallade bimboutseendet bortsett från att jag råkar väga cirka 30 kilo "för mycket". Jag försöker gå ner i vikt till 70 kilo någonting trots att jag enligt BMI fortfarande skulle vara överviktig då. Det skiter jag fullständigt i eftersom BMI inte är till för att räkna ut normalvikt utan är till för att räkna ut hur mycket näring patienterna på sjukhusen behöver.

Jag är ordnazist, dvs jag älskar att peka ut folks stavfel. Om någon pekar ut mina stavfel eller slarvfel är det däremot inte lika kul…

Jag har rätt ofta jävligt skumma drömmar om talande djur.

Jag är synsk och har ibland drömmar om händelser som senare händer. Oftast visar sig min synskhet som en stark känsla av att "det och det kommer att hända nu".

Jag har tinnitus sedan ett nattklubbsbesök 2003.

Jag har sömnproblem och ibland insomnia. Det längsta jag har varit vaken är 43 timmar.

Jag klarar inte att leva utan musik. Hos mig är det alltid musik, stereon, mp3spelaren, Windows Media Player, Mtv, något av dom är alltid på. Jag gillar inte tystnad.

Jag är jävligt cynisk och föredrar att vara pessimist för då blir man oftast positivt överraskad. Kalla mig "pessimistisk realist" och jag tar det som en komplimang.

Ingen har någonsin trott på att jag klarar av vissa grejer, exempelvis en utbildning, vilket har lett till att jag inte heller tror det. Om någon tror på mig och min förmåga så har jag en tendens att se på den människan som en riktig ängel. Dom som aldrig ger upp och fortsätter tro på mig kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Dock har ingen i mitt liv någonsin stannat kvar tillräckligt länge för att stödja mig, "hålla mig i handen", så länge som jag behöver det. Det har varit 6 månader här och där vilket är alldeles för lite. Ingen klarar 6 månadersgränsen.

Har levt hela mitt vuxna liv i en ständig kontakt med omväxlande Socialtjänsten och Försäkringskassan. Numera är det FSK.

Jag har panikångest.

Jag mår nog aldrig riktigt bra: det är inte okej på riktigt utan snarare bara på ytan.

På grund av min bakgrund, min barndom, får jag små sammanbrott då och då när jag tänker för mycket på det som har varit. Då skriver jag vad jag kallar "livlinor" i min blogg.

Jag är ständigt i försvarsställning och har mina taggar utåt.

Jag är nog väldigt rädd av mig och detta går hand i hand med hur jag lever med taggarna utåt varje dag. Det ideala skulle vara att någon håller mig tryggt i handen utan att släppa taget för tidigt.

Jag har en KK som är polis. Män i uniform alltså…

Sex är roligt och är något jag tycker om men det finns dock viktigare saker i livet. Som onani till exempel… Sex äro narturligt och jag är långt ifrån pryd.

I skolan hatade jag matte mer än allt annat och jag hatar det fortfarande.

Min "mamma" är psykiskt sjuk och misshandlade mig, ibland dagligen, i 9 år, från att jag var 4 år tills att jag var 13,5 då jag rymde till min pappa. Minns t.o.m datumet när jag rymde: 11 juni 1997. Jag bröt kontakten med min "mamma" i juni 2006 och har inte pratat med henne sedan dess. Numera anser jag att min styvmor är den som är min mamma på riktigt. Kvinnan som födde mig kan jag bara inte se som en mamma, därför använder jag citationstecken på ordet mamma när jag skriver om henne i bloggen.

Jag kan vara manipulativ av mig eftersom min "mamma" alltid har varit det fast mycket mer. Jag manipulerar mest män eftersom det är roligast och enklast men det handlar väl mer om att spela på sin kvinnlighet. Med manipulera menar jag snarare att jag kan få pengarna tillbaka trots att öppet köp hos H&M och liknande har gått ut. Att lämna tillbaka en välanvänd mobiltelefon till Elgiganten 2 månader efter inköp är ingen konst.

Alla i min blogg är anonyma inklusive jag själv. Typ.

Jag är väldigt noga med hur jag uttrycker mig i tal och skrift. Men ändå använder jag FÖR ofta mina fjortisvaneuttryck "typ" och "liksom".

Allt detta skriver jag om i min blogg. Plus lite till.