Jojis - 30 år med påstådd obotlig cancer (Västerås)

En ödmjuk och cynisk kvinna i mina bästa år som kämpar dagligen mot satkärringen cancer som huserar i min kropp. Jag tar dock livet med en klackspark och med en stor portion ironi som genomsyrar mina inlägg och det mesta jag gör.

Denna blogg kommer till stor del att handla om vad jag går igenom när det gäller min cancer och hur den numera påverkar mig, mina känslor och min vardag när det nu inte längre finns några botande intentioner med mig från sjukvårdens sida. För många kommer det att vara jobbig läsning när jag just här har gjort valet att vara så pass öppen som jag förmår att låta er andra få en inblick i den bråkdel av alla känslostormar som härskar inom mig dygnets alla timmar.

Vissa saker kommer alltid förbli privata, men jag vill ändå ge er chansen att försöka sätta er in i hur det är att vara en blott trettio år gammal tjej som genom all ångest försöker komma fram till hur jag på bästa sätt ska handskas med det faktum att jag anses ha en cancer som inte går att bota.

Detta skrivande är en sorts terapi för mig och jag vet att det är uppskattat för många av er där ute att få ta del av allt som jag går igenom. Ibland kan jag till och med uppfattas som inspirerande har jag förstått, men mycket fokus framöver kommer dock vara långt ifrån någon solskenshistoria då jag ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan, även fast jag (trots en diagnos som "obotlig") helt enkelt har bestämt mig för att gå med en inställning att jag VET att jag minsann snart kommer att vara frisk och vägrar låta något eller någon annan påstå motsatsen.

Så till alla er som bryr sig om mig och som inte alltid törs fråga hur jag mår och jag ej heller alltid har lust att diskutera och lägga energi på att ventilera någonting som har med cancern att göra: här kommer ni att få ta del av mer information än ni nog vill.

Dock kan det hända att jag inte alls ens nämner min sjukdom under långa perioder utan väljer att plita ned helt andra betraktelser i stället. Det är bara att hålla till godo. :=)