Slottsträdgårdsmästaren (Stockholm)

Följ mitt år i en slottsträdgård i Sörmland. Beskriver även lite av min fritid och mina tankar om livet. Parken jag jobbar i har jag bestämt att hålla hemlig då det är en privat anläggning och som endast är öppen för våra konferensgäster. Min andra blogg heter Trädgårdsspanaren och adressen finns bland länkarna här nedan. Och vem är då slottsträdgårdsmästaren? Försökte tidigare att med ett inlägg presentera mig själv…men det var tydligen många som tyckte att det såg ut om en kontaktannons och det var absolut inte meningen. Den låg ute bara en dag innan jag tog bort den. Provar här i stället. Jag har jobbat med trädgård i hela mitt arbetsliv och började i slottsparken 1998 efter att ha jobbat i vår familjs trädgårdsföretag sedan jag var 16 år. Jag har inte hunnit med så mycket utbildning genom åren men jag gick en 40veckors trädgårdsutbildning i Säbyholm. Annars har jag ett genuint intresse för växter och trädgård och jag samlar trädgårdslitteratur som jag i perioder läser. Som alla förstått så besöker jag många trädgårdar under sommarhalvåret och ibland hittar jag en trädgård eller park som gör mig lycklig. Jag är född i Roslagens huvudstad Norrtälje men bor sedan 1975 i Bromma. Jag har en vuxen dotter som absolut inte gått i pappas fotspår i arbetslivet….även om hon tycker en hel del om både trädgårdar och växter. Jag hade tidigare sommarhus på Rådmansö men jag sålde det eftersom jag inte hade tid att utnyttja det på sommaren. Har börjat resa lite och hoppas komma ut mer och då framför allt återvända till Italien. Ni som följt bloggen vet att jag gillar Ulf Lundell, jag vandrar en del i Stockholmsområdet….med kameran och ibland även med någon vän. Fikar mig fram genom Stockholms utecaféer och tycker inte att vintern är så kul. Jag fryser från oktober till mars och funderar att flytta till Sicilien…. Eller stanna här och börja jobba inomhus. Eller inte… Bloggandet har blivit en del av mina dagar och jag fotograferar vilt varje dag. Kontakten med er som läser bloggen är väldigt kul och det hjälper till att vilja fortsätta att blogga. Det var väl allt för nu…jag räknar det här som ett utkast och antar att jag antingen tar bort detta eller skriver om det många gånger.